SMÄRTA SOM EMOTION
MUSKULÄR SKYDDSSPÄNNING & DEN ONDA SMÄRTCIRKELN
Inom yogavärlden är det allmänt känt att våra känslor ”bor i kroppen”, att hur vi mår, tänker och känner har en direkt spegling i annamaya kosha: den fysiska kroppen. Mången yogi/yogini har upplevt detta från första parkett på mattan när en muskelspänning, mer eller mindre omedveten, plötsligt ger efter och en vårflod av tårar och känslor rasar igenom kroppen och sinnet. Ofta med en känsla av lättnad som följd.
Vi fysioterapeuter talar om skyddspänningar som finns där för att skydda kroppen efter skada men som alltför ofta blir ett vanemönster fyllt med rörelserädsla (och andra känsonyanser). Det är ett stort steg vidare när det släpper, bara vi är redo och på en plats i livet där vi orkar möta känslorna som kan komma som brev på posten.Vad är det som egentligen sker?
För att börja förstå det måste vi först tala om smärta:
Smärta är en känsla. Ett komplext fysiologiskt, psykologiskt och emotionellt fenomen där sambandet mellan kroppen och ”vårt inre”: våra känslor, tankar och reaktioner samverkar. Smärta finns inte ute i kroppen utan är en känsloreaktion skapad i hjärnan triggad av nervsystemets sensoriska inåtgående impulser. Smärtans syfte är att återställa kroppens inre fysiologiska balans: homeostasen samt att skydda kroppen från vidare skada, dvs. främja läkningsprocessen. Den kan likställas med andra känslor med samma syfte så som hunger eller törst. Smärtan skapas av den inflammatoriska processen som startas av skadan.
Smärtupplevelsen skapas av samverkande processer i hjärnan och anses ha tre delar: en sensorisk-diskriminativ i sensoriska cortex, en kognitiv-evaluerande i pre-frontal cortex och en affektiv-motiverande i limbiska systemet.
Nästan alla kroppens vävnader: hud, muskler, ligament, fascia: bindväv, ben och inre organ är nervförsörjda och kan därför förmedla smärta. Brosk och hjärnan tillhör undantagen. Myofasciell/muskuloskeletal smärta är av de allra vanligaste orsakerna till att vi uppsöker vård. Högst prevalens finns hos kvinnor mellan 30-50 år. Detta begrepp innefattar otaliga kliniska diagnoser: muskelinflammation, triggerpunktssmärta, lumbago, ischias, spänningshuvudvärk, nackspärr, tendinopatier, artros mfl. Symtomen är ofta ihållande med varierad intensitet och kan beskrivas som tex. dov, bultande, skarp eller brännande. Kom ihåg: smärta är en emotion – uppevelsen är subjektiv och föränderlig! Om tillståndet håller i sig en längre tid försämras ofta funktionen i fler muskler.
Vid skada sker förändringar i nervsystemet som förstärker och sprider smärtan. Det är initialt en del av den normala homeostatiska reaktionen. Vid långvariga smärtsyndrom då själva skadan har läkt kan de ligga kvar som ett dysfunktionellt patologiskt tillstånd. (Smärtan kan även bero på andra mekanismer tex. skada i själva nervsystemet men det utelämnar vi denna gång.)
Smärtinflödet skapar via ryggmärgsreflexer en ökad tonus i sympatiska nervsystemet (”fight and flight-responsen”) vilket ofta ger en ökad muskelsspänning lokalt kring skadan. Detta är grundförutsättningen för ”den onda smärtcirkeln”. 
Den initiala skyddande muskelspänningen ses som en ”brädhård” muskel, vanligt vid nackspärr, ryggskott eller den smärtskolios som kan uppkomma vid diskbråck. Dessa skyddspänningar finns som sagt där för att optimera läkningen. Normalt går den inflammatoriska processen över på 1-2 veckor. Tyvärr uppstår inte sällan sekundär smärta pga. muskelspänningen då den på lång sikt kan leda till lokal syrebrist (ischemi) som ger energikris i muskeln samt ökad smärta, ömhet och svaghet. Den onda smärtcirkeln är satt i rörelse. Resultatet av denna patologiska förändring kan tex. bli myofasciella triggerpunkter som ger refererad utstrålande smärta eller mer generaliserade smärtsyndrom som tex. fibromyalgi. De exakta mekanismerna är ännu oklara.
Det finns evidens för att emotionell stress kan skapa och underhålla triggerpunktssmärta. Även här skapas ofta en ond cirkel där stress → muskelspänning → smärta → oro och så börjar cirkeln om…
Ännu ett intressant fenomen som påverkar smärtupplevelsen är placebo vs. nocebo. Placebo är positiva förväntanseffekter som skapas genom tillit och hjärnans belöningssystem. Nocebo är negativa förväntanseffekter pga brist på tillit till behandlingen eller terapeuten. Placebo är bevisat smärtlindrande via framförallt frisättandet av kroppsegna opioider och dopamin. Nocebo-effekten motverkar deras effekt och ökar istället smärtan. Nocebo-effekten betraktas idag som en avgörande faktor i hur psyket påverkar smärtupplevelser.
Detta är en översiktlig bild som utelämnar mycket av smärtans komplexitet. Mycket är fortfarande okänt avseende hur kropp-sinne samverkar. Håll i bakhuvudet den ovan beskrivna vetenskapliga bilden där hjärnan via kognitiva och affektiva processer tolkar och reglerar sensoriskt inflöde och skapar smärtupplevelsen. Tänk dig nu den yogiska Pancha Kosha modellen där våra fem existenslager kropp, vitalitet, tanke/känsla, visdom och frid genomsyrar varandra utan att kunna separeras. För mig flyter de samman som våta akvarellfärger, en bild för hur empirin och vetenskapen talar om samma sak med olika ord. Empiriskt känner vi väl till sambandet, både fysioterapeuter och yogautövare. Men visst finns det tydliga spår i evidensen att våra känslor och tankar, stress och smärta både bor i kroppen och i vår hjärna!
REFERENSER
Smärta och smärtbehandling, 2:a upplagan. Red: Werner M, Leden I. Liber AB, 2010.
Om smärta – ett fysiologiskt perspektiv. Norrbrink C, Lundeberg T. Studentlitteratur, 2012.
Kursen Sensorisk stimulering vid muskuloskeletal smärta, 7,5 p, Karolinska Institutet.